Kategorier
Uncategorized

Tisdag 19 juli

Hungriga. Nere till frukosten redan vid halv 9. Äntligen är det ljust här så jag fick se bergen i horisonten. Såå exotiskt!! Klippiga bergen!!

Ett ton emballage för str få i oss lite frukost. Fruktyoghurt, apelsin, toast med stekta ägg, kaffe. Rätt ok egentligen, men så hade vi inte ätit på länge. Plastmuggar är individuellt paketerade i plast 😮

Vi vaknade på vårt märkligt stora hotellrum i Comfort Suites Firestone Longmont.

Det ser inte mycket ut för världen, itsikten från hotellfönstret, men i horisonten såg jag Klippiga bergen för första gången i mitt liv.
Nu kunde vi oxo kolla in vår bil, vårt hem för nästan 2 veckor. Vi packade in oss o körde mot Colorado Springs.

Så körde vi mot Sugar Mill street lite utanför Longmont, där Rolf jobbade inflera år ca 25 år sedan. Han könde igen sig men mycket såg bedagat ut.

Det gamla huvudkontoret
Tillbaka i Longmont på Auntie Nåntings kitchen för en andra frukost. Jag försöker äta så mycket grönt jag kan … detta var en märklig variant av sallad där de lagt torkade nudlar över hela. Crunchy…
Vi börjar vara bra på Diners (ja Rolf kan ju detta sedan innan). En typisk meny. Se särskilt utmaningen nederst.

Så körde vi till Boulder. Bergen reste sig vartefter. Det var en mycket varm dag. 35 grader kanske.

Boulder Contemporary Art Museum. Just so-so. Huvudutsrällningen just nu.
Lite äckliga, roliga saker i museibutiken dock 😃

Efter promenad i coola Boulder gick vi på te-hus som skapats för hand av Ryssar en gång i tiden som present till medborgarna i Boulder

Is-te och kaka. Otroligt gott.
Vi körde sedan söderut mot Colorado Springs
Vi hade bokat ett motelleum som vi trodde var hyfsat. Men nej det var bara läskigt. Gick ut för en bit mat. Det blev ett stopp på vägen där vår seritör var en ung kille som pluggat till arkitekt i Köpenhamn. Han plockade fram ditt o datt han tyckte vi skulle provsmaka. Bla en lokal Colorado Springs-whiskey
Mat på en irlänsk pub i centrum. Sedan tidig säng.
Tillbaka på vårt läskiga hotell. Jag somnade inte på länge. Rummet var skitigt och klientelet utanför hade liksom gjort sig bofasta i de andra rummen. När vi kom hängde folk över balkongerna längs övervåningen o tittade på oss. På dörrarna fanns en kod som öppnade dörren och den koden tror jag inte bytts de senaste åren. Jag låg alltså i mörkret och trodde att närsom skulle någon kunna ta sig in.

Ett svar på ”Tisdag 19 juli”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *